En konstig tid i mitt liv var när jag rakade av mig håret. Jag mådde i perioder otroligt dåligt och jag behövde förändring vilken kom i att jag rakade av mig håret. Fantastiskt skönt, en befrielse och ett bevis på vad jag känner och tycker om mig själv. Det var stort. Och jag tror att om jag ramlar ner i ett mörkt hål igen så ska jag fasiken raka av mig håret. Det var en kick utan dess like.
Och det blev visst något knas så 2a bilden kommer här…
Storasyster Emma tog den här bilden för snart ett år sedan på Grims dop. Jag är väldigt nöjd med den här bilden. Jag ser inte helt muppig ut som jag vanligtvis gör på bild och det är en fin dag som jag minns med mycket värme. Det är fint att få vara gudmor och moster till världens finaste charmtroll. Det är bebisar som Grim som gör att jag faktiskt nästan ibland längtar efter egna barn även om det är otroligt avlägset.
Magne är det näst senaste tillskottet av syskonbarn. Han föddes ett par månader innan Grim. Magne är en söt bebis, men också lite tråkig,. Han föredrar dammsugaren framför faster. Och han pratar inte så mycket, han skriker mest. Högt och hjärtskärande. Men det kanske kommer lite mer prat nästa gång jag är på besök… Jag hoppas då det.
Lillasyster Jessica, vi delar på min 40kvm stora etta i Umeå så det blir naturligt att vi umgås väldigt mycket. Det är skönt att vi inte är olika osams som vi var när vi var yngre. Vi pratar i telefon minst en gång om dagen. Det är mysigt och trevligt att ha en fin relation med sin syster!
För att liva upp stämningen och få en anledning till att rensa bland gamla bilder.
1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.
Nytt år. Nya tag. Nya nyårslöften. Fast jag jobbar mer med löften till livet än löften till det nya året. För det blir alltid nytt år men livet består alltid…
-2011 gick jag ner 15kg, 2012 ska minst 15 kg till försvinna
- Prioritera egen tid, tid i Umeå och tid med vänner och familj
- Börja träna, så där på riktigt och utan ursäkter
- Läsa minst en bok i månaden
Jag har börjat bra. Jag har läst två böcker i januari och har köpt på mig fler. Jag har också insett att det är rätt trevligt att läsa på pendeltåget, det blir cirka 20 minuters sträckläsning. Rätt lagom!
Jag har också köpt träninsgkort efter att ha mött ångesten och insikten om att jag gått upp alldeles för mycket under hösten då jag prioriterat allt annat utom mig själv. Det är knepigt det här med vikt, jag vägrar börja pendla upp och ner i vikt. Men jag har också seriösa motivationsproblem. Det låter så lätt på många att t.ex. tycka att träning är roligt. Men jag gör inte det och i grund och botten är jag rätt säker på att det handlar om en osäkerhet inför hur jag ser på mig själv. Dåligt självförtroende. Jag vantrivs på ett gym bland snygga och framförallt smala människor. Det kan inte hjälpas. Tyvärr. Något tips på hur man börjar tro på sig själv?
I övrigt, jag har planerat in alla mina Umeåvistelser under våren och det känns fantastiskt. Skönt! Det känns bra. Jag tror att planering är enda sättet att få in rutiner och att sen kunna följa rutinerna och faktiskt lyckas.
Så. Jag ska börja planera mina veckor, både vad jag ska äta och vad jag ska göra.
Min mamma till höger och till vänster moster Lena
Körkortsbild
Den sista bilden som togs på min mamma, bilden är tagen hemma hos mina morföräldrar en varm sommardag ett par år innan hon dog.
Mamma, farmor och farfar ligger alla begravda vid Haverö Kyrka med en fantastisk utsikt över vattnet.
Min syster Jessica har fotografera vårt vackra hem
I Drugnews artikel om Vit Jul står det ”Själv vet hon vad hon talar om. Hon växte upp med en pappa som drack för mycket, men som nu varit nykter i över 20 år. Hon ska nu fira jul med honom och sina syskon i snöklädda Jämtland, en vit jul i dubbel bemärkelse!”
Vilket till stor del är sant. Mina föräldrar hade båda ett missbruk med sig i grunden när de träffades. Min pappa har ägnat 20 år av sitt liv åt att supa, han är i sin tur barn till en missbrukande pappa som under hela hans uppväxt har druckit mycket alkohol, regelbundet och gärna mycket under högtider för då var han ledig. När min pappa blev far så var det självklart för honom att vara nykter och det har han varit sedan dess. Aldrig en droppe. Det finns inte på kartan – för barn förtjänar nyktra föräldrar. Min mamma i sin tur hade en liknande bakgrund, hon var aktiv missbrukare när hon var gift med mina äldre syskons pappa (vi är två kullar, jag är äldst i min kull och jag och mina yngre syskon har en pappa som vi är uppväxt med). Som sagt, när mina äldre syskon växte upp drack hon mycket men jag har fått berättat för mig att hon ändå trots sitt missbruk tyckte att jularna skulle vara nyktra. För julen är och bör vara barnens högtid. Tyvärr dog min mamma redan 2002 i följderna av en hjärtinfarkt men jag lever i tron att hon skulle bli glad att se vad jag jobbar med och hur viktigt det här är för mig.
Jag har alltid fått möjligheten att fira en Vit Jul. Mina föräldrar har alltid varit nyktra under dem jular jag har fått uppleva. Jag är tacksam för detta. Jag har också insett att jag var rätt gammal när jag första gången insåg att nyktra jular inte var norm. Utan snarare det motsatta… Att många barn och unga får uppleva jobbiga jular med en mamma som kramar för hårt, en pappa som luktar illa, en moster som snubblar och river ner saker och en storebror som skrattar för högt. Jag har sluppit detta och jobbar för att fler ska slippa det.
Ta ställning gemensamt med cirka 6000 andra! Fira en Vit Jul – om inte annat av solidariska skäl med alla barn som genomlider helvetesjular!
God Vit Jul!
